Du får all min kärlek #9

Spenderade dagen på fotbollscup med dottern och resterande del av familjen. Vädret var ganska hyfsat, sol till och från. Men denna historia handlar egentligen inte om fotboll. För tycker du som jag att damfotboll är rätt trist? Du vet, forwards som inte ens med all kraft orkar lyfta bollen över ribban eller målvakter som inte ens når ända upp till ribban när de hoppar. Ja, då är det en pina att se 7-8 åriga flickor ge sig an det ädla spelet.

Men idag, I tredje matchens halvlek, hände något intressant! Den nu snart 5-årige lillebrodern fick sitta med i en liten ring bestående av några 'hemma'-spelare. För första gången någonsin kunde ungen sitta tyst och stilla mer än 3 minuter! Det hade hänt något, vid den tidpunkten förstod jag dock inte riktigt vad. Men mysteriet skulle komma att klarna.

Andra halvlek började. Lillebror, som är ganska hetlevrad, skriker svordomar och könsord vid första målchansen och allt känns som vanligt igen. Vid andra målchansen utspelar sig följande konversation;

• Gör mål då nummer nio, skriker lillgrabben.
• Skjut, skriker jag.
• Gör mål då nummer nio, skriker lillgrabben.
• Skjut, skriker jag.
• Gör mål då nummer nio, skriker lillgrabben återigen.
• Vem är nummer nio, är hon ens på plan?, frågar min sambo och modern till barnen.

Jag scannar av hela planen efter den beryktade spelaren. Jag finner henne bland de andra avbytarna, sittande i en ring. Platsen jämte henne var tom! Målchansen klingar av, föräldrarna suckar och blir tysta. Då, helt till de andra föräldrarnas stora nöje, ställer sig min son på den medhavda gröna stolen och skriker högt;

• Gör mål då nummer nio, DU FÅR ALL MIN KÄRLEK #9!

Så gick det alltså till när grabben gick och kärade ner sig första gången! Jag hoppas det händer fler gånger, eftersom #9 var bortglömd redan vid kvällsmaten.